Om namnet Kekki ...

Kekki-släkten är sprungen från Hiitola socken på Karelska Näset.

Släktens vapensköld visar på deras ursprungliga levnadsförhållanden.

De var i huvudsak småbrukare, som inledningsvis genom svedjebränning skaffade sig odlingsbara tegar och som så småningom blev mer bofasta och lät plöja sina små fält på det krävande Näset. Skogen var viktig och gav bidrag både till föda och viss inkomst. Sjön Ladoga, liksom Näsets andra vattenvägar, var livsviktiga transportleder och fiskevatten.

I släktträdet finns idag över 25 000 namn registrerade.

De vanligaste efternamnen är Ahokas, Bragge, Hannukainen, Kekki, Kiuru, Lankinen, Parkkali, Paukkunen, Riikonen, Savolainen, Sikiö, Toiviainen, Tontti och Varjus.

Efternamnet Kekki anses tillhöra de så kallade soldatnamnen.

Svenska språkets ”en käck soldat ” alltså hurtig, spänstig eller modig,

skulle i finska folkmun ha förvandlats till Käck, Keck, Kecki, Kekki.

Den första nedtecknade Kekki, Juho Kekki, återfinns i kyrkböckerna 1635

i Tiurula by i Hiitola socken. Därefter följer en rak nedstigande linje på fädernet i nära fyra århundranden, ända intill idag.

Släkten var inledningvis koncentrerad till Hiitola och dess närbelägna byar. Därefter spred sig släkten sakta till andra delar av Karelen, till exempel till Kurkijoki, Räisälä och Käkisalmi (Kexholm). Genetiska härstammar linjen på fädernet från "vikingarna" från väst, även om släkten genom ingifte har beblandats med ”mammutjägare" från både öst och Baltikum.

Fram till andra världskriget var släkten en "typisk karelsk släkt från Karelska Näset" och bodde i huvudsak i tre socknar, Hiitola, Antrea och Sakkola.

I samband med evakueringen under Vinter- och  Fortsättningskrigen splittrades släkten till olika delar av Finland och man hamnade bland annat

i Pori (Björneborg), Heinola, Lappeenranta (Villmansstrand) och Helsingfors. Senare har delar av släkten sökt sig bättre levandsförhållanden i bland annat Sverige, Canada, USA, ja till och med i Australien.

Källa: Kekki-släktens hemsida.